Kort svar
Försök inte lösa varje tanke som dyker upp. Fråga dig istället: Vad vet jag? Vad antar jag? Finns det något jag faktiskt kan göra åt situationen just nu? Om du saknar ny information och inte kan påverka situationen är nästa steg ofta att bryta tankeloopen och fortsätta med något annat.
Vad vet du – och vad hittar hjärnan bara på?
Säg att du skriver med en brud, som helt plötsligt slutar svara.
Det du vet då är att hon inte har svarat.
Fair enough.
Men hjärnan fortsätter med:
Hon är irriterad på mig.
Jag skrev något konstigt.
Hon har tappat intresset.
Något av det kanske stämmer?
Vem vet.
Din hjärna försöker fylla i frågorna själv när något är oklart.
Därav hittar den på lite olika saker för att komma underfund med vad, hur och varför.
Fråga dig själv istället:
Vad vet jag? Hon har inte svarat.
Vet jag varför? Nej.
Kan jag påverka det just nu? Troligen inte.
Då är det värt att försöka släppa det (lättare sagt en gjort i know).
Du bestämmer vilka tankar du ger uppmärksamhet
Det är svårt att bestämma vilka tankar som dyker upp i huvudet.
Men du bestämmer vilka tankar det är värt att lägga energi på.
Om hjärnan säger:
”Hon svarar inte för att jag gjorde bort mig.”
Det är ett antagande, och då behöver du inte börja utreda påståendet.
Du kan istället konstatera:
”Jag vet faktiskt inte varför hon inte svarar.”
Och låta det stanna där.
Tanken får finnas, det är helt okej.
Men du behöver inte ge den ytterligare 30 minuter grubblande.
För det kommer inte lösa något oavsett.
Knalla ut en sväng.
Träna.
Jobba.
Laga middag.
Ring en polare.
Inte för att försöka fly från problem, utan för att bryta tankemönstret som inte löser ett jack shit.
Om samma tanke kommer tillbaka igen
Du lyckades släppa det, fett!
Fem minuter senare:
”Men om det var så här då?”
Det betyder inte att du behöver börja om hela karusellen igen.
Fråga dig själv då:
Har jag fått någon ny information?
Kan jag göra något åt situationen nu?
Om båda svaren fortfarande är nej har problemet inte förändrats.
Därav är det ”safe” att försöka släppa det.
Se det lite som en utmaning.
”Hur länge kan jag gå utan att tänka på detta igen?”.
Det är svårt i början.
Men jävlar vad effektivt det är när det sitter (talar från egen erfarenhet).😁
Svea KBT beskriver detta väldigt bra.
Just känslan av att resonemanget inte leder framåt är ett kännetecken på övertänkande. Det kan kännas som problemlösning där i stunden, men egentligen fortsätter du öppna nya dörrar för mer grubblande.
Ibland får svaret helt enkelt vara:
Jag vet inte.
Och sedan fortsätter du med dagen.
Har du kört fast? Hjälp finns att få
Ibland kan tankarna köra ner en i botten och påverka hela ens liv negativt. Det är mänskligt. Om du befinner dig i den situationen, sök hjälp!
1177 eller din vårdcentral kan hjälpa dig. Jag kan personligen skriva under på att det hjälper att prata med en utomstående, speciellt någon som är professionellt utbildad.
Man får hjälp med att reda ut varför tankarna maler på så hårt. Man får feedback som kan ge en andra perspektiv. Man kan ta reda på om det finns någon underliggande i dessa tankar.
Förklaringarna och möjligheterna är många om man tar hjälp.
Vanliga frågor
Varför överanalyserar jag mer när jag ska sova?
När det blir tyst och dagens distraktioner försvinner får tankarna mer utrymme. Om det händer ofta kan det vara värt att skriva ner det du funderar på och återkomma till det nästa dag. Känns det helt överväldigande, ring 1177. Om det är livshotande, ring 112.
Varför överanalyserar jag vad andra tycker om mig?
Osäkerhet lämnar mycket utrymme för egna tolkningar. Problemet uppstår när dina antaganden börjar kännas som fakta trots att du egentligen inte vet vad andra personer tänker.
Kan överanalysering hänga ihop med dålig självkänsla?
Ja, det kan finnas ett samband. Om dina tankar ofta kretsar kring om du duger, vad andra tycker om dig eller om du gjort något fel kan osäkerhet och låg självkänsla bidra till att hålla igång överanalyseringen. Men alla som överanalyserar har inte låg självkänsla.
När bör jag söka hjälp?
Om tankarna tar mycket tid, orsakar stort lidande eller påverkar exempelvis sömn, koncentration eller vardag kan det vara klokt att prata med vården eller en psykolog.
Notering: Jag är inte psykolog eller medicinskt utbildad. Artikeln bygger på egna erfarenheter och allmän information och ska inte ersätta individuell rådgivning eller vård.
