Kort svar
Tidiga tecken på utbrändhet kan vara att du sover dåligt, känner dig konstant stressad, får ångest, blir lättirriterad eller får andra påfrestningar som aldrig riktigt släpper trots vila.
Jag önskar att jag själv hade förstått de signalerna tidigare.
Enskilda symtom betyder inte att du har utmattningssyndrom. Men om flera besvär håller i sig under längre tid och du inte längre återhämtar dig som vanligt är det värt att ta dem på allvar. 1177 rekommenderar att du kontaktar vårdcentral om du tror att du har eller håller på att bli utmattad/utbränd.
Jag trodde länge att jag bara behövde köra på
Jag har själv varit med om två perioder i mitt liv där stressen gått alldeles för långt.
Första gången var i början av 20-årsåldern. Jag ville prestera på jobbet, vara social, vara bäst på allt och samtidigt inte vara den som bangade på något.
Så jag körde på.
Problemet var att kroppen började säga ifrån långt innan jag själv var beredd på att lyssna.
Jag började helt plötsligt få spontana panikattacker utan att förstå varför. Magen strulade konstant och jag kunde ligga hemma i soffan med en puls upp över skyarna. Det var som att min hjärna alltid var påkopplad i maxtempo.
Så här i efterhand ser jag att det dels handlade om min okunskap, men också om min vägran att erkänna mina begränsningar.
Sömnen checkade ut
Besvären började sakta, men ett av de första var att sömnen checkade ut. Det vart halvt omöjligt att somna. Och när jag väl somnade kunde jag vakna flera gånger per natt. Och så höll det på, natt efter natt.
Då min hjärna alltid var trött och skör löste den det med mer stress. Det enda som egentligen höll igång mig den perioden var en massa stress och höga doser kaffe. Och med det kom en rejäl dos med ångest!
Jag började ruscha mig igenom saker på jobbet med tanken:
Om jag blir klar med det här kan jag ta en liten paus.
Mjo tjena, den pausen kom aldrig.
Det enda som hände var att jag vart ”bättre” på att stressa.
Sömnproblem och en trötthet som inte går att vila bort hör till de symtom som 1177 tar upp vid utmattningssyndrom.
Stress & ångest blir din vän
Det luriga med långvarig stress och ångest är att man till slut kan börja ”vänja” sig vid den. För mig blev de båda följeslagarna ett normaltillstånd.
Exempelvis kunde jag vara ledig, men jävlar vad det skulle hända grejer för det. Sitta ner i soffan och kolla på en rulle? Glöm det, här skulle det ut o cyklas 10 mil runt stan. Hjärtat slog konstant i 140, magen strulade av allt kaffe, jag kunde plötsligt få stark yrsel och jag blev extremt känslig för ljud och andra intryck.
Men brydde jag mig om det?
Nope, det var ju så livet var nu.
Take it like a man lixom.😃
Sådana besvär förekommer vid hög och långvarig stress. 1177 tar bland annat upp hjärtklappning, yrsel, magbesvär, ljudkänslighet, oro och ångest.
Det betyder däremot inte att exempelvis hjärtklappning, yrsel eller magproblem automatiskt beror på stress. Sådana symtom kan ha andra orsaker och ska inte självdiagnostiseras utifrån en lista på nätet.
Svängande självbild
Något jag personligen lärde mig, som jag även tycker är en viktig poäng att ta upp:
Vissa dagar kunde jag gå till jobbet och känna mig som the ”fucking king of the hill”. Jag jobbade inom sälj och under såna dagar kunde man kötta på och köra i ett vansinnigt tempo.
Självförtroendet.
Energin.
Hjärnan var skarp.
Helt oslagbar.
Och sedan vaknar man upp nästa dag. Och känner sig som den absolut sämsta människan i världen som inte är värd ett skit. Och jag vart typ rädd för att möta på andra människor under de dagarna. Oron att folk skulle se mig som svag för en av mina största rädslor.
Panikattacker, grov ångest, social fobi och andra destruktiva beteenden vart vardagsmat under dessa dagar. Men vafan, jag var ju man? Sånt skulle jag väl bara kunna bita ihop o klara.
För sen när det vände och dom dagarna man klarade att pusha så vare ju luuuungt. Jag hade ju inga problem, detta fixade jag!
Att du fortfarande fungerar vissa dagar betyder inte att du bör ignorera alla dessa tydliga förändringar i ditt mående och låtsas som att livet är på topp.
Visst kan man ha bra och dåliga dagar. Men om du märker av ett kraftigt försämrat mående under de dåliga dagarna som påverkar hela ditt liv negativt är det ett bra läge att söka hjälp.
Mitt liv utanför jobbet förändrades
Det var inte längre bara jobbet som tog stryk av detta.
Exempelvis minns jag en tydlig händelse när jag käkade middag med min dåvarande flickvän och hennes föräldrar.
Allt kändes som vanligt, och mitt från ingenstans kom det världens panikattack. Jag var helt oförberedd och den nästan bokstavligen knockade mig.
Kraftig yrsel, maten kändes som den skulle komma raka vägen upp. Svettningar, sinnessjukt hög hjärtklappning.
Jag fick ”fly fältet”.
Sprang in på toa, sa att jag höll på att spy.
Dom vart såklart oroliga eftersom det kom från ingenstans.
När jag väl hade suttit och gungat på toastolen en stund och lyckats skaka av mig det värsta så kom skammen.
Det här var bara ett exempel på vad som kunde hända.
Jag började dricka mer alkohol för att det var ett av få sätt jag kunde varva ner.
Jag började spela för mycket datorspel. World of Warcraft, League of Legends, Counter-Strike. De vart verktyg för mig att hålla mig undan och fly från alla tankar som malde på.
Samtidigt försvann sådant som tidigare hade fått mig att må bra.
Jag hade tränat tre gånger i veckan.
Men jag skalade ner det till en gång i veckan, på söndagar.
Och det var egentligen bara för att komma över helgens baksmälla.
Såhär i efterhand är det lätt att se de destruktiva mönster jag använde mig av för att fly. Och det var primärt styrt av min rädsla att inte våga visa mig svag.
Vägrade erkänna att jag var slutkörd
Detta var min absolut största rädsla.
Jag ville inte visa mig svag.
I min hjärna kretsade enbart tankar om:
Alla andra grabbar klarar ju det här. Jag löser det här. Det kommer bli bättre snart. Det här SKA gå.
Jag var ju man.
Jag var ung.
Jag var stryktålig.
Jag skulle prestera.
Att säga ”sorry men jag klarar inte detta längre” trodde jag då skulle resultera i ett absolut misslyckande och folk skulle döma mig som svag och oduglig.
Kroppen sa till slut stopp
Den dagen kommer jag aldrig glömma bort.
Jag jobbade i butik då och stod inför att gå ut och möta kunderna.
Men då vare som att någonting sprack i mig och hela kroppen och hjärnan skrek:
GÅ INTE UT, FLY!
Men jag bet ihop o gick ut ändå.
Det resulterade i en gigantisk panikattack.
Jag gick tillbaka och försökte samla mig.
Tog några andetag.
Gick ut igen.
Panikattack igen, denna gång höll den på att sänka mig (bokstavligt talat).
Gick tillbaka. Yr som satan och hela världen var som en roller-coaster. Andades in, andades ut, försökte varva ner.
Men hjärnan och kroppen bara fortsatte:
FLY, FLY, FLY, NUUUU.
Till slut fick jag gå till min chef och stamma fram:
Du, jag mår inget bra. Jag måste gå hem.
Lyssnade inte ens på vad han svarade, jag bara gick.
Det viktigaste jag gjorde var att öppna upp mig
Efteråt ringde jag min kära mor och berättade som det var.
Hur jag mådde. Ångesten. Stressen. Att jag i princip inte pallade med livet längre.
Hon sa åt mig att direkt åka till akuten.
Sagt och gjort.
Jag knallade till akuten och berättade exakt hur läget såg ut. För att göra en lång historia kort vad som hände på akuten så fick jag otroligt bra hjälp. Fick hjälp med att varva ner under bevakning, sedan skickade dom en akutremiss till min vårdcentral för vidare uppföljning och utvärdering.
Men ja, jag behövde också berätta för chefen hur min situation såg ut.
Jag ringde och pratade med honom, och vi kom överens om att jag skulle komma över dagen efter. Men jag hade ett villkor: Ingen annan ska vara där. Skammen och känslan av att misslyckas hängde som ett stort åskmoln över mig. Och jag ville inte att någon annan skulle se mig såhär. Jag var ju den glada och energifulla killen lixom.
But guess what?
Det jag var så rädd för hände aldrig.
När jag kom dit och pratade med min chef så var han otroligt förstående och hjälpsam. Jag vart så otroligt förvånad över att han inte dömde mig. Tvärtom var han en av de stöttepelare som fick mig att ta mig igenom den värsta tiden.
Även min kära mor var ett enormt stöd. Likaså med vården.
Det var lite surrealistiskt.
För i mitt huvud hade jag målat upp en bild om att jag skulle bli kategoriserad som en förlorare, en misslyckad man, en jävla sopa.
Men när jag väl blottade min ”svaghet” så var det som att hela världen omfamnade mig. Här lärde jag mig en viktig läxa att bara för att vi är män betyder det inte att vi inte kan vara svaga eller må dåligt. Världen kommer inte tycka sämre om oss för det. Och om nu någon skulle göra det, well guess what? Dom kan dra långt åt helvete.
Att våga be om hjälp är en STYRKA.
Hur vet man då om det är vanlig stress eller något mer?
Du behöver inte få panik för att du har haft en stressig vecka eller sovit dåligt ett par nätter.
Stress är en normal reaktion och behöver inte vara farlig i sig. Kroppen klarar oftast stress om den får tillräckligt med återhämtning.
Problemet blir när belastningen fortsätter under längre tid utan tillräcklig återhämtning.
När stressen blir långvarig och återhämtningen inte räcker till börjar kroppen signalera att belastningen är för hög. 1177 beskriver att för lite återhämtning under längre tid kan börja märkas genom exempelvis trötthet, sömnproblem och besvär från magen och tarmarna. Om den höga stressen fortsätter kan tillståndet också förvärras.
Därför ställer jag idag några enkla frågor till mig själv när jag märker att livet börjar spåra ut:
- Hur länge har det pågått?
- Återhämtar jag mig när jag får vila?
- Har delar av mitt liv börjat påverkas negativt?
Om svaren är ”flera veckor”, ”nej” och ”ja”.
Well då är det dags att dra i handbromsen.
Funkar inte det ringer jag vårdcentralen direkt.
Du ska däremot inte diagnostisera dig själv genom att bocka av symtom i den här artikeln. Vi har sjukvård med hög kompetens i Sverige just för dessa ämnen. Du är en del av skyddsnätet och har lika stor rätt till hjälp som någon annan. Använd den hjälpen. Du kommer tacka dig själv efteråt.
Rådet till mitt yngre jag
Om jag fick träffa en yngre version av mig själv hade jag sagt:
Kompis, tagga ner.
Prioritera dig själv.
Jobbet är inte hela ditt liv.
All öl och sprit kommer inte få dig att må bättre.
Dataspelen fuckar din hjärna.
Du kan inte vara bäst på allt, ingen kan det.
Dom flesta av dina polare är bara tillfälliga människor i livet.
Om två år härifrån kommer du bara ha kontakt med en av tio. Så sluta försök vara en people pleaser, prioritera dom vettiga vännerna istället.
Om du känner igen dig
Om du har läst det här och tänker:
Det där låter mycket som jag.
Då skulle mitt första råd vara att inte försöka bevisa för dig själv hur mycket mer du klarar.
Prata med någon och titta ärligt på hur länge du har mått så här.
Har det varit en intensiv vecka är det en sak.
Har du däremot gått runt en längre tid med dålig sömn, ständig stress, ångest, en känsla av att aldrig återhämta dig eller bara är helt slutkörd – ta det på allvar. Det behöver inte vara så.
1177 rekommenderar att ta tecken på stress på allvar och skapa utrymme för återhämtning. De rekommenderar också kontakt med vårdcentral om du tror att du har eller håller på att få utmattningssyndrom. Du kan också ringa 1177 om du behöver hjälp med att bedöma din situation. Behöver du professionell hjälp, sök den.
Sammanfattning
När jag ser tillbaka var det inte en enskild sak som visade att jag höll på att köra slut på mig själv.
Det var kombinationen.
Jag fortsatte pressa på och försökte stänga allt inom mig. Sömnen fungerade inte. Ångesten blev vardag. Kroppen reagerade. Jag började fly med alkohol och datorspel. Träningen vart sämre. Den sociala kontakten blev sämre.
Allt kändes som ett enda jävla svart hål som höll på att sluka mig.
Min största lärdom är därför inte att man måste bli bättre på att stå ut.
Det är att man behöver bli bättre på att lyssna när någonting uppenbart inte fungerar längre. Samt att våga visa att man mår dåligt, fast man tror att folk kommer döma en för det.
Vanliga frågor
Vilka är tidiga tecken på utbrändhet?
Det kan bland annat handla om sömnproblem, ihållande trötthet, ångest, irritabilitet, koncentrationssvårigheter och kroppsliga besvär som hjärtklappning, yrsel eller magproblem. Symtomen varierar mellan personer och kan även bero på annat.
Kan man vara på väg mot utmattning även om man fortfarande klarar av att jobba?
Att du fortfarande arbetar eller presterar säger inte i sig vad dina symtom beror på. Utmattningssyndrom bedöms utifrån en större helhet, bland annat symtom, hur länge belastningen har pågått och hur din vardag påverkas. Är du osäker? Ring 1177. Är det livshotande? Ring 112 direkt.
Hur länge måste man vara stressad för att få utmattningssyndrom?
1177 anger att diagnosen utmattningssyndrom bland annat innebär att personen har levt med hög stress under minst ett halvår och haft flera symtom under minst två veckor. De tidsgränserna ska däremot inte användas för att försöka diagnostisera sig själv. Prata med vården och få en individuell bedömning.
Är utbrändhet och utmattningssyndrom samma sak?
”Utbrändhet” används fortfarande mycket i vardagligt språk. 1177 beskriver att utmattningssyndrom tidigare kallades bland annat utbrändhet eller utmattningsdepression.
När bör jag söka hjälp?
1177 rekommenderar att kontakta vårdcentral om du tror att du har eller håller på att få utmattningssyndrom. Det är bra att söka hjälp tidigt om du har besvär som du tror beror på stress. Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.
Viktig information
Jag är inte läkare, psykolog eller professionellt utbildad inom psykisk ohälsa. Den här artikeln bygger på mina egna erfarenheter och information från etablerade vårdkällor.
Texten är tänkt som information och personliga erfarenheter – inte som diagnos eller individuell medicinsk rådgivning.
Om du mår dåligt, har återkommande eller kraftiga symtom eller misstänker att du håller på att utveckla utmattningssyndrom bör du kontakta vården för en professionell bedömning.
Källor och vidare läsning:
1177 – Utmattningssyndrom
Institutet för stressmedicin – Symptom på stress vid utmattningssyndrom
